söndag 29 november 2009

Första Advent



Första advent: Visst är det lite mysigt när vi tänder det första ljuset mitt i vintermörkret. Ofta förknippar vi adventstiden med väntan på Julen. Nu är det egentligen så, att det är en annan ankomst som advent från början handlade om. Advent handlar egentligen om att Jesus skall komma tillbaka, döma synden och ondskan och att ställa allt tillrätta. Ett verkligt hopp alltså.

Men Han har säkert inget emot att vi väntar på Julen också :o) Men jag har en bestämd känsla av att han nog inte hade tänkt, att firandet av Jesus egen födelsedag skulle bli en så stor kommersiell apparat.

Vi har några veckor kvar till Jul. Vi har fortfarande chansen att sikta in os på en riktig högtid. Gud lät sig födas hit till jorden för att dela våra villkor och frälsa oss från döden. Det är värt att fira och alldeles för oerhört viktigt och vackert, för att glömmas bort i julstressen.

allt gott
önskar
Mats Pastor

torsdag 26 november 2009

Snart är det advent.

Dagarna går fort. Nyss var det sommar. Nu står julgranen redan i kyrkan och på söndag är det 1:a advent. Då skall vi vara med på julskyltningen och sjunga julsånger från Lions scen. Kaffe och pepparkaka blir det, till de som vill ha. Det skall bli roligt att få prata lite med Lindesbergarna. Man brukar träffa så många positiva och trevliga människor när vi är ute sådär.

Själv sjöng jag första julsången för i år, på bönemötet i tisdags. Det kändes som startskottet på julen. Jag har letat upp sången på youtube.



Allt gott
önskar
Mats Pastor

söndag 22 november 2009

predika Ordet

När jag skriver det här, är det sen söndagskväll. Alla sover här hemma. Jag och Linda har just tittat på en film om Azusa street igen. Det är en mäktig dokumentär om hur den moderna pingstväckelsen startade i en bönegrupp med både vita och svarta i Los Angeles. Det berör mig starkt varje gång.

Idag har jag predikat de sista kapitlen från galaterbrevet. Det har för mig personligen varit väldigt tillfredsställande att få predika direkt från Guds Ord. Vi predikar väl Guds Ord annars också, men oftast har jag ett ämne som jag följer upp med flera bibelställen. Nu predikar jag; rad för rad, stycke för stycke, direkt från källan. Alla bibelord kommer med; både de vi ofta läser och de som är svåra att förstå. Det finns en styrka i detta.

Kapitlet jag predikade över handlade om att "vandra i Anden". Det tillsammans med filmen, gör att jag blir så törstig efter mer av den helige Ande i både mitt eget liv och i församlingen.

På söndag är det första Advent. Då skall jag för ovanlighetens skull hålla mig till kyrkoårets text. Det är spännande och dynamiska bibelställen om Guds stora frälsningsplan(räddningsplan) för människorna.

Predikan är något jag tar på allra största allvar. Det är det viktigaste jag gör, som jag ser det. Jag tror att det finns en förvandlande kraft i att predika Guds Ord under inflytande av den helige Ande. Om det fungerar som det skall, så leder det till att människor får en egen relation till Jesus. Ibland blir predikan ingen höjdare. Det gör mig förtvivlad. Jag vill inte slösa med andra människors tid, eller ännu värre; få dem att tröttna på att gå till kyrkan. Men en bra predikan är en, som man bara vet att den helige Ande är där, och bär fram till människorna.

Vill du höra en bra predikan på söndag. Be en ärligt menad bön för predikanten du skall gå och lyssna till. Det behövs alltid.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

torsdag 19 november 2009

Grått, grått men ändå HOPP


Hon ville gå ut helt klart, men när hon kom till dörren så tvekade hon. Allt det gråa novembervädret slog emot henne. Det regnade och luften var full av en fuktig kyla som tycktes gå ända in på skinnet. Kanske ångrade hon sig. Jag hann i alla fall inte stå där och vänta på att hon skulle bestämma sig, så jag bestämde åt henne. Försiktigt satte jag min fot i hennes ända och knuffade varsamt till så att hon kom ut......... Jag talar nu inte om min fru, utan om katten.


Vi har det gemensamt jag och katten att vi längtar efter sommaren. Mörkret och kylan blir så påtagligt i november. Tänk sommaren då man kan vara ute, smyga omkring och fånga möss... Ja katten alltså! Det är varmt i luften och man trivs. Men det finns HOPP. Det kommer inte att vara höst och vinter för alltid. Om vi står ut några månader så blir det varmare och ljusare igen. Våren kommer och allt blommar.
Vad har det med Gud att göra?
Det är mörkt och kyligt i världen. Ekonomiska orättvisor ökar. Klimatförändringarna är ett påtagligt hot som orsakar naturkatastrofer, enligt experterna. På nyheterna hör vi om Terrorism och krigshärdar. Galningar är på väg att skaffa sig kärnvapen. Det uppstår nya, farligare och mer svårbotade sjukdomar Uppenbarelsebokens förutsägelser verkar gå i uppfyllelse i vår tid.
Men Uppenbarelseboken berättat också om en ny "vår". Den berättar om att Jesus skall komma tillbaka. Bibeln berättar om nya himlar och en ny jord, där rättfärdighet bor. Det finns HOPP. Den som älskar Jesus behöver egentligen aldrig vara riktigt orolig. Allt blir bra tillslut

Allt gott
önskar
Mats Pastor

tisdag 17 november 2009

Pingst Lindesberg i mitt hjärta.

När katten är borta...osv. I söndags var jag i Grönbo och predikade. Det är roligt att vara där. Det är en så familjär stämmning i den lilla men livskraftiga församlingen där i Grönbo.

Hemma i Pingst Lbg hade ungdomarna hand om mötet. Jag vet inte alls hur det var, eftersom jag inte var där. Men tydligen så var det riktigt bra. Jag har hört lovord om mötet både från en kille på 9år och en dam på 65år, så de måste verkligen ha lyckats. Egentligen är det ju med Guds hjälp, men de måste varit öppna för Honom då.

Det är roligt att komma hem och höra att det hänt bra saker i församlingen. De glömde visst ta kollekt, men det var ingen som påminde dem heller:o) Vi får tro att Gud håller sin hand över kyrkans ekonomi ändå.

Jag skrev det nyss, men jag älskar verkligen pingst Lindesberg. Det är roligt att det är så blandat med barn, unga, vuxna, medelålders och seniorer och Jesus är kung över alltihop.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

fredag 13 november 2009

Som man ropar får man svar

För en tid sedan satt jag och pratade med en äldre man. Han hade bott på flera ställen under sitt liv och sa nu till mig: "Jag har verkligen varit välsignad med bra grannar vart jag än har bott." Han såg inte själv vad det berodde på, utan var liksom lite förundrad över att just han, hade fått haft det så bra. Jag tänkte där jag satt och lyssnade; Det ger ju sig självt. Vem kan vara arg, småaktig eller dum mot en så genomsnäll person, som den mannen jag satt och pratade med.

Ords 15:1 "Ett mjukt svar stillar vrede, ord som sårar väcker harm." Ja, så säger bibeln.

Jag hörde några andra berätta om en svår händelse i deras liv. En familj de var vänner med, hade vid något tillfälle blivit jättearga på dem för en småsak, en åsiktsskillnad. Den förargade familjen hälsade inte längre. De gick en annan väg när de möttes i det lilla samhället, där de bodde. De som berättade om händelsen för mig, sa att det var verkligt svårt att inte bli arga tillbaka, att inte ge svar på tal för den utskällning de fått i början. De bestämde sig för att be varje dag för dem som hatade dem. De bestämde sig för att de skulle hälsa vänligt i affären, även om de andra inte hälsade tillbaka osv.
Efter ca ett år var de på möte någonstans. Det var en mäktig närvaro av den helige Ande på platsen. De blev både förvånade och glada när den familj som varit arga på dem kommer fram och kramar om dem och ber om förlåtelse. Idag är vänskapen upprättad.

Det kan kännas så skönt först, att få ge ett riktigt vasst svar, som täpper till truten på den jag är i konflikt med. Men i förlängningen blir det bara tråkigheter för alla. Men ett mjukt svar. Man behöver inte ge upp sina övertygelser för det. Men ett mjukt svar, stillar vrede, och det gör så gott att kunna behålla vänskapen.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

måndag 9 november 2009

Roligt i söndags

När jag var ledig gick jag inte på gudstjänst den söndagen. Det saknades verkligen något i veckan som följde. Jag märker hur värdefullt det har blivit för mig att gå till kyrkan. Lovsången, bönerna, predikan och gemenskapen. Gudstjänsten har blivit ett viktigt inslag i min livsrytm. Det är t.o.m. svårt att riktigt förstå hur det var när jag inte var frälst, och aldrig gick i kyrkan.

Visst kan det, under ett år, dyka upp ett par möten som är tråkiga eller intetsägande, men så är det ju med resten av livet också. I söndags var det i alla fall roligt på många sätt. Några ögonblicksbilder: Jag ser killen som berättade om ett helande under. Han hade fått ett kunskapens ord i ett möte på en annan plats; att det var någon där med smärta i vänster lårmuskel. men ingen gav sig tillkänna. Efter ett par veckor ringde en dam och berättade att det var henne ordet gällde, och att hon hade blivit botad från långvarig smärta, i det mötet. Visst är det väl kul och höra sånt?
En annan bild gäller mannen från Angola som kommer varje söndag. Han är asylsökande och kan väldigt lite svenska. Hans språk är det ingen av oss som kan. Tänk att han vill sitta där trots att han bara förstår en liten, liten del av vad vi säger eller sjunger. Våra andra afrikaner, kan lite mer svenska och har därför lite mer utbyte av det hela.
Till sist ser jag lovsångsteamet. Det måste nog upplevas, den äkthet och djupa respekt och kärlek som de utstrålar.

Jag älskar pingstkyrkan i Lindesberg

Det är ett oerhört plus att gå på gudstjänst. Välkommen på söndag, då är det våra ungdomar och ungdomsledaren Tobias som har hand om hela mötet. Själv är jag i Grönbo och predikar.

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

torsdag 5 november 2009

Vad göra, med gamla svettiga träningskläder?

Vi känner till hur det kan bli med träningskläder. Om de är använda ett par gånger, så kan de avge en viss lukt. Jag kände en kille som, när han blev gift, fick förvara sina fotbollsskor på en hylla UTANFÖR fönstret.

Vårt moderna samhälle har problem med att förhålla sig till begreppet SYND. hur mycket man än försöker att förneka dess existens, så finns den ändå där. Jag skall försöka förklara hur vi blir av med synden genom att likna den vid lukten av gamla träningskläder.

När träningskläderna luktar illa så kan man försöka att angripa luktproblemet på olika sätt.

  1. Förneka att det finns någon lukt. Det här sättet är nog det mest idiotiska. "Det finns ingen synd." säger Gardell i sin bok om Jesus. Sen tittar vi oss omkring i världen......Det är som att försöka förneka doften av gamla joggingdojjor. Det går inte för den är för påträngande.
  2. Hävda att det luktar gott. Man kanske kan vänja sig till viss del. Men hur mycket man än intalar sig att det är en helt ok. doft, så luktar det som det luktar i alla fall. På samma sätt med synden. Människor kan säga att det här är helt ok, rent av roligt, men till slut kommer verkligheten ikapp, som när man öppnar en garderob där man glömt sin välanvända tränings t-shirt.
  3. Försöka att dölja den. En "raggardusch" (stora mängder med deo och parfym) kanske gör susen. Det funkar de första minuterna, men riktigt ingrodd svett har en tendens att bryta igenom i alla fall. och då förvandlas blandningen till en sorts sötaktig ofräsch lukt. Religion är ett försök att dölja synden med ceremonier, ritualer, regler och komplicerade lärosystem. Det är bara det att det känns så dött. precis som när man sticker näsan i en välanvänd träningssko. (Det luktar som om skon är död, ungefär:)
  4. Tvätta bort den ! Jesus Förnekade INTE att synden finns. Han sa INTE att den var ok. Han försökte ALDRIG att dölja att den fanns där. Men han tog den på sig och bar den upp på korset för att dö med den där. Det innebär att du och jag, idag kan få vår synd BORTTVÄTTAD. Den försvinner helt och vi hålls aldrig mer tillsvars för den. Vi görs fria från synden stank och börjar dofta av Kristus underbara väldoft istället.

Varför vänta? Låt oss idag vända oss till Herren Jesus i bön och bekänna vår synd och låta honom tvätta oss rena, i det blod som Jesus gav på korset. Det är frihet det!

Allt gott önskar

Mats Pastor