När jag var ledig gick jag inte på gudstjänst den söndagen. Det saknades verkligen något i veckan som följde. Jag märker hur värdefullt det har blivit för mig att gå till kyrkan. Lovsången, bönerna, predikan och gemenskapen. Gudstjänsten har blivit ett viktigt inslag i min livsrytm. Det är t.o.m. svårt att riktigt förstå hur det var när jag inte var frälst, och aldrig gick i kyrkan.
Visst kan det, under ett år, dyka upp ett par möten som är tråkiga eller intetsägande, men så är det ju med resten av livet också. I söndags var det i alla fall roligt på många sätt. Några ögonblicksbilder: Jag ser killen som berättade om ett helande under. Han hade fått ett kunskapens ord i ett möte på en annan plats; att det var någon där med smärta i vänster lårmuskel. men ingen gav sig tillkänna. Efter ett par veckor ringde en dam och berättade att det var henne ordet gällde, och att hon hade blivit botad från långvarig smärta, i det mötet. Visst är det väl kul och höra sånt?
En annan bild gäller mannen från Angola som kommer varje söndag. Han är asylsökande och kan väldigt lite svenska. Hans språk är det ingen av oss som kan. Tänk att han vill sitta där trots att han bara förstår en liten, liten del av vad vi säger eller sjunger. Våra andra afrikaner, kan lite mer svenska och har därför lite mer utbyte av det hela.
Till sist ser jag lovsångsteamet. Det måste nog upplevas, den äkthet och djupa respekt och kärlek som de utstrålar.
Jag älskar pingstkyrkan i Lindesberg
Det är ett oerhört plus att gå på gudstjänst. Välkommen på söndag, då är det våra ungdomar och ungdomsledaren Tobias som har hand om hela mötet. Själv är jag i Grönbo och predikar.
Allt gott
önskar
Mats Pastor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar