tisdag 30 juni 2009

Vretenlägret



26 st tonåringar på första lägerdelen. Den största delen av dem stannar kvar för att vara hjälpledare när de 35 barnen kommer. lägg därtill ca 15 ledare + kökspersonal. allt detta kryddat av en härlig gemenskap och ett ovanligt vackert väder. Jag vet att det inte är något stort läger, men det är ändå mycket med tanke på att det bara är vår lilla församling som ordnar det hela.

Det finns mycket att minnas från lägret: Bad, fiske, minigolf, konst, göra filmklipp, dans, fotboll, kiosken, roliga sånger och nattävlingen för tonåringarna. Jag kan också tänka tillbaka på den hjälteinsats som ledarna gör under ett läger som det här. Vad det betyder mycket att ha ledare som är helöverlåtna åt både Gud och barnen. Jag riskerar att glömma någon om jag börjar räkna upp dem. Men jag är så imponerad av vilken fin hand de har med barnen och tonåringarna.

Allt detta positiva och ändå är det lite i jämförelse med de möten vi hade. Det gick inte att sluta. Gud var så påtagligt närvarande. Fast vi hade slutat och sagt att alla som vill kunde gå, så gick de inte i alla fall, bönen och lovsången bara fortsatte. Ett möte på tonårslägret höll på i 4timmar. Till sist fick vi avbryta det hela lite försiktigt eftersom de behövde gå och lägga sig. Barnens möten var betydligt kortare men det vara samma sak där: "spela fler lovsånger" var det alltid någon som sa. En del barn ville inte gå. Andra gick ut en sväng för att komma tillbaka. Bara Gud vet allt Han gjorde i deras liv. En liten flicka som inte alls var van vid något kristet, frågade mig: "Varför känner man sig så ledsen?" Jag blev orolig och frågade om det kändes obehaglig. Hon skakade på huvudet och sa: "Nej det känns skönt ledset" Alla kvällarna stannade hon sedan kvar till sist. Och visst! Hur skall man beskriva att man är gripen av Gud, när man inte ens vet hur man säger det?

Tacksam till Gud för allt!

Allt gott
önskar
Mats Pastor

söndag 21 juni 2009

Något nytt är på väg i Pingst


Ja visst är Nyhemshallen ny för i år. Men det är inte det jag menar. Har precis varit på Nyhemsveckan med min familj. Det är en stor kristen konferens ca 3mil norr om Jönköping. Veckan arrangeras av Pingströrelsen.

Det jag påstår är det nya i Pingst, eller nygamla, är tonen. Inte på länge har det varit en sådan framåtanda i pingst. Och det är inte bara i Pingst det är framåt. Jag tror det var lika positivt på Torp; En annan konferens som går samtidigt i närheten av Kumla och drivs av EFK.

Det är svårt att exakt sätta fingret på vad det är, men jag upplever det som att Guds Ande är mer påtagligt närvarande än på länge. Det är det viktigaste vi har. Då gör det inget att Nyhemshallen blev otroligt ful och alldeles för liten med sina 3000 sittplatser. Gud låter sig inte hindras av att bygget blev fult och litet.
En kväll på mötet läste de upp en lång lista med bekräftade helande som hade skett under veckan. Då skall man veta att det säkert var fler som blivit helade men som inte fått det bekräftat genom läkarundersökning än. Samma kväll sökte sig ett stort antal människor fram för förbön och ville ge sig ut som missionärer. Det var stark att se.
Nu skall jag inte börja berätta mina intryck från varje mötena. Men jag vill bara kort säga, att jag är tacksam för nye föreståndaren i Pingst; Pelle Hörnmark. Vad bra det känns, när någon med den framtoningen håller i rodret.
Troligtvis var du som läser detta inte där och har kanske aldrig varit. Men det finns en chans att få uppleva mötena på: http://www.nyhemsveckan.se/
Allt gott
önskar
Mats Pastor

lördag 13 juni 2009

Livets examen

"Sjung om studentens lyckliga dar", "Hurra vad vi är bra", "ut i livet" osv. Visst är det roligt med studenten. Det kommer man ju ihåg själv. Det är viktigt med utbildning också. I vårt samhälle, eller i alla samhällen förresten, så är det svårt att klara sig bra utan utbildning.

Men vad är viktigast?

Vi kan tänka oss att en bra utbildning är något som många rankar högt. Bra inkomst, vänner och hälsa, är också med bland saker de flesta tycker är viktigt i livet. Upplevelser och resor har länge varit högt på listan för både gamla och unga människor. Och nu läste jag idag, att familj är på väg uppåt på unga människors lista över vad som är riktigt viktigt.

Med vetskap om vad människor ofta skattar högt, är det märkligt att: Alkohol, festande, hat, girighet, spelande, pornografi och tillfälliga partners är så vanligt. För ALLA begriper någonstans längst innerst inne att det egentligen är förödande för deras drömmar. Det är som att människan begär det hon innerst inne vet skadar henne.

Jag påstår att vi människor, inte ens de som har den största viljestyrkan och den bästa uppfostran, inte har förmågan att göra det vi egentligen vet är rätt. Det är det som kallas "syndens makt" Det finns bara ett botemedel mot den: Jesus Kristus.

Om det nu är någon som skulle vilja veta vad en medelålders, lite småfet och tunnhårig pastor vill säga om vad som är viktigast i livet, vill jag säga att:
  • Resor är roligt, men minnena förbleknar
  • Likadant med upplevelser
  • Det har gått alldeles utmärkt att leva utan stora inkomster.
  • Utbildning är bra, men den stora utbildningen är livet självt.
  • Vänner är viktigt, men man skall inte kräva för mycket av dem, de är bara människor precis som jag.
  • Hälsan tar man ofta för given tills man blir sjuk. Då förstår man hur viktig den är.
  • Familjen har betytt mest av allt, här på jorden.

MEN, Om jag hade allt det där men ändå inte hade Jesus, skulle mitt liv ändå kännas tomt. Jesus gör det möjligt att glädja sig fullt ut åt familjen. Jesus ger hälsa och liv. Har man Jesus i sitt liv så hittar man alltid goda vänner. osv. OM jag ändå skulle förlora allt det där, vilket vore fruktansvärt, så skulle det ändå finnas en mening och ett hopp kvar i Livet, bara man har Jesus.

Jesus är: "vägen, sanningen och livet". Det är den viktigaste "examen" jag lärt mig.

Allt gott önskar

Mats Pastor

onsdag 10 juni 2009

Är jag skapad för detta?

Så här års är det mycket som skall hända inför semestern: Vretenlägret så klart. All sommarplanering. Fungerar allt när jag är borta? Uppstarten på ny termin i augusti. Det är mycket som skall fixas hemma. Möten och träffar in i det sista. Punka på cykeln. Laga blomlådorna på framsidan. Inte glömma något, Äsch! vem tar posten i kyrkan när jag är borta och sist men inte minst: Som pastor känner man för några som har det krångligt just nu på olika sätt. Kan jag verkligen åka bort just nu och lämna dem över sommaren? Ett dåligt samvete följer med ut i sommarsolen.

Har Gud verkligen skapat mig för detta? Är det hans plan att varenda pastor jag känner, äter Losec eller migräntabletter eller båda? Det slår mig hur olika Jesus levde jämfört med vad vi pastorer lever idag. Men så ser vi också olika resultat.

Kanske du känner igen dig. Tänker du som jag: "Är jag verkligen skapad för detta?" Om inte, vad har Gud planerat? Det vi kan vara helt säkra på, är att Han kan klockan och vet vad Han skall förvänta sig av oss.: "min börda är lätt och mitt ok är milt." Allt därutöver är människors orimliga förväntningar eller våra egna.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

tisdag 9 juni 2009

Vretenlägret närmar sig

Så här idylliskt ligger lägergården Vreten vid Fåsjön, mitt i Bergslagens famn. Bilden andas frid och lugn, avkoppling och vila. MEN VECKA 26 ÄR DET DEFINITIVT SLUT PÅ ALL FRID OCH VILA. Då invaderas lägergården av ca 30 tonåringar och ungefär lika många barn. Dessutom en hel stab av ledare, matpersonal och ett par pastorer.

Det känns att det närmar sig nu. Planeringen är i full gång. I kväll har vi ledarsamling igen. Som alltid ringer några oroliga, som är sena med anmälan, och undrar om det finns plats kvar.

Det känns som ett stort ansvar. Det är många barn och tonåringar och min bön är att ingen skall skada sig eller bli sjuk.

Det är mycket aktiviteter under ett läger. Det är ju meningen att alla skall ha riktigt roligt. Allra viktigast är ändå samlingarna. Både barnen och tonåringarna behöver få ett eget möte med Gud. Ingen kan i längden leva på vad andra har sagt. Det måste bli deras egen relation till Jesus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

söndag 7 juni 2009

Thats my king..igen

För några dagar sedan länkade jag till en oerhörd predikan, som i orginal är drygt 6 min lång. Det var S. M. Lockridge, en afroamerikansk predikant som hållit predikan. Sen har andra klippt in bilder från "the passion".

Här följer två klipp till på samma predikan:

Det här klippet är Rockversionen:
http://www.youtube.com/watch?v=czTw5AQsdww&feature=related

Och det här klippet innehåller hela predikan, så som det lät orginal:
http://www.youtube.com/watch?v=yX_7j32zgNw&feature=related

Är Jesus din Kung?

Allt gott
önskar
MatsPastor

lördag 6 juni 2009

Nationaldagen

Vi har all anledning att fira. Sverige är ett av världens vackraste länder. Vi har haft fred längre än de flesta, nu existerande nationer. Landets lagar är grundade på bibeln och den kristna tron. Men just där har vårt allra största problem uppstått. Vi har övergett den Gud som så trofast välsignat oss i århundraden. Därför finns det stor anledning att idag på nationaldagen böja sina knän i ödmjuk bön till Gud och be om nåd för landets synder. Be om frälsning och upprättelse för oss alla.

Just idag ber man i flera församlingar över hela Sverige. Du kan se mer på www.sverigebonen.se

Det är ett kors i vår flagga. Det måste betyda något. Än har Gud en plan för vårt land.

Allt gott
önskar
MatsPastor





fredag 5 juni 2009

Ta emot från Gud


Det finns en del hinder för västerlänningar i allmänhet och svenkar i synnerhet att ta emot från Gud. Det som är så självklart i tredje världen, att människor blir helade, frälsta och befriade som svar på bön, är "lite" av en kris i svenska församlingar.

Jag tror att svaret delvis ligger i att vår kultur och vårt sätt att tänka ligger i vägen för oss, när vi skall ta emot från Gud.

Hela 1900-talet har politiska och filosofiska strömningar skrämt oss för bibeln och allt kristet liv. Det finns en sorts självklarhet i att Gudstro är olämplig i det offentliga rummet. "Religiös påverkan" är något fult. En tro får man ha just därför att alla av humanism, starkt påverkade samhällsledare, skall känna sig lite generösa och demokratiska. Religionsfrihet; jajjamän, så länge det är underförstått att det egentligen inte är riktigt, riktigt sant.

Även i kyrkorna har vi varnats för "känslosamhet", "att inte piska upp en stämning" och varje ,i frikyrosverge, fast rotad medlem tänker att jag blev nog påverkad av stämningen, om man upplevt något i ett möte.

Missförstå mig inte. Det är bara några dagar sedan jag skrev om faran med att bara svälja allt som sägs i ett möte med hög stämning Ändå tror jag att vi behöver kasta av oss oket från den kulturella påverkan som vi, mer eller mindre medvetet, är påverkade av.

  • Man kan visst sträcka armarna och ge sig hän i lovsång utan att vara det minsta sekteristisk
  • Man kan visst låta Gud beröra hela människan: Förnuft och känsloliv inberäknat.
  • Man kan visst sjunga i tungor, mycket och länge, utan att ha "piskat upp en stämning"
  • Man kan visst gå fram för förbön utan att vara en speciellt svag och okunnig människa.
  • Man kan visst gråta i förkrosselse inför den helige Guden utan att ha spelat över.
  • Man kan visst tro på HELA bibeln utan att vara dum i huvudet eller fiende till all naturvetenskap.
  • Man kan visst säga att man älskar Jesus och prisa Gud innerligt och hängivet, utan att det skall tolkas som ett utslag av sexuell frustration.

När "förståsigpåarna" uttalar sig så självsäkert med både psykologins doktriner och tunga titlar i ryggen, så minns att de har inte en susning om ,vad ett liv i den Helige Ande är! De har inte varit på möte. De har varit på universitet, och där kan man helt andra saker.

Jag tror att det skulle innebära ett oerhört lyft för oss svenskar, om vi tog emot evangeliet och bibelns undervisning, lika "barnsligt" och självklart, som man gör i tredje världen.

Allt gott

önskar

MatsPastor


torsdag 4 juni 2009

Konsten att vara UTE

När det gäller bloggandet så har jag efter snart ett år av eget bloggande, studerat vad det egentligen går ut på. Jag identifierar några kännetecken för framgångsrika bloggar.

1. Kommentera dagsaktuella händelser eller debatter. Men jag blir trött bara jag tänker på att slänga mig in i olika debatter. Det gör ju varken till eller ifrån. Såg på någon sida att det faktum, att Ulf Ekman hade lagt ut sitt hus till försäljning, hade på just den sidan, orsakat 221 inlägg, och det var för ett par dagar sedan. Hur orkar folk? Det går bort för mig.

2. Berätta personliga vardagshändelser som hänt under dagen. Men allvarligt. Hur intressant är det att läsa om att kompisen, eller kändisen, har borstat tänderna idag också och varit lite "gasig" i magen? Det går bort för mig.

3. Modeblogga med beskrivningar av vad man shoppat och vad man har på sig idag. Det kanske kunde vara något för mig! Jag är såååå modemedveten. Idag har jag en randig skjorta från Kappahl (Inköpt på halva reapriset) Jeansen har min fru köpt åt mig på Dressman. Jag valde att bära T-shirt under idag för det var rätt blåsigt och kallt. Den börjar förresten bli rätt urtvättad. Tyvärr använder jag varken mascara eller foundation, så det kan jag inte skriva om. Det kanske inte var något för mig det där med modeblogg heller?

Jag inser att jag är hopplöst "UTE". Men håller man bara ut tillräckligt länge, så kanske det blir "INNE" det med så småningom.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

måndag 1 juni 2009

Patetiska politiker

Min lediga dag. Servade bilen på Vianor. Eftersom man får vänta ett tag gick jag omkring på gatorna i örebro och försökte få tiden att gå. Då lade jag märke till att valaffischerna inför EU-valet har kommit upp. MEN vad patetiska de är. Politikerna fortsätter att låtsas som om det skulle göra någon skillnad om just de kom till makten. Det tror inte jag.

Politiker i halvfigur ler så trevligt de kan från affischen, ackompanjerade av lämplig slogan. som om de brydde sig om mig. Glöm det! De vill ha makt och inflytande, så enkelt är det.
Mest patetisk var sossarnas affisch för de kastade lite glåpord på sina motståndare också. Det skorrar alltid illa.

Men när jag nu så öppet gjort klart, att jag litar lika mycket på en politiker som på en skrämd orm, så vill jag ändå säga att jag tackar Gud för att vi har möjligheten att välja. De må vara lite patetiska. De saknar kanske ryggrad, moral och tyngd. Men jag tror vi får de politiker vi förtjänar. Det är i alla fall tusen gånger bättre än en enväldshärskare. Och är vi inte nöjda nu, så får vi ju göra bättre själva, eller hur?

Jag skall nog rösta i EU-valet i alla fall.

Allt gott
önskar
Mats Pastor