Ta emot från Gud

Det finns en del hinder för västerlänningar i allmänhet och svenkar i synnerhet att ta emot från Gud. Det som är så självklart i tredje världen, att människor blir helade, frälsta och befriade som svar på bön, är "lite" av en kris i svenska församlingar.

Jag tror att svaret delvis ligger i att vår kultur och vårt sätt att tänka ligger i vägen för oss, när vi skall ta emot från Gud.

Hela 1900-talet har politiska och filosofiska strömningar skrämt oss för bibeln och allt kristet liv. Det finns en sorts självklarhet i att Gudstro är olämplig i det offentliga rummet. "Religiös påverkan" är något fult. En tro får man ha just därför att alla av humanism, starkt påverkade samhällsledare, skall känna sig lite generösa och demokratiska. Religionsfrihet; jajjamän, så länge det är underförstått att det egentligen inte är riktigt, riktigt sant.

Även i kyrkorna har vi varnats för "känslosamhet", "att inte piska upp en stämning" och varje ,i frikyrosverge, fast rotad medlem tänker att jag blev nog påverkad av stämningen, om man upplevt något i ett möte.

Missförstå mig inte. Det är bara några dagar sedan jag skrev om faran med att bara svälja allt som sägs i ett möte med hög stämning Ändå tror jag att vi behöver kasta av oss oket från den kulturella påverkan som vi, mer eller mindre medvetet, är påverkade av.

• Man kan visst sträcka armarna och ge sig hän i lovsång utan att vara det minsta sekteristisk
• Man kan visst låta Gud beröra hela människan: Förnuft och känsloliv inberäknat.
• Man kan visst sjunga i tungor, mycket och länge, utan att ha "piskat upp en stämning"
• Man kan visst gå fram för förbön utan att vara en speciellt svag och okunnig människa.
• Man kan visst gråta i förkrosselse inför den helige Guden utan att ha spelat över.
• Man kan visst tro på HELA bibeln utan att vara dum i huvudet eller fiende till all naturvetenskap.
• Man kan visst säga att man älskar Jesus och prisa Gud innerligt och hängivet, utan att det skall tolkas som ett utslag av sexuell frustration.

När "förståsigpåarna" uttalar sig så självsäkert med både psykologins doktriner och tunga titlar i ryggen, så minns att de har inte en susning om ,vad ett liv i den Helige Ande är! De har inte varit på möte. De har varit på universitet, och där kan man helt andra saker.

Jag tror att det skulle innebära ett oerhört lyft för oss svenskar, om vi tog emot evangeliet och bibelns undervisning, lika "barnsligt" och självklart, som man gör i tredje världen.

Allt gott

önskar

MatsPastor