Trött men glad

Vretenlägret är över. Vi avslutade med att 6st unga människor döptes i Fåsjön.

Nu känner jag mig ordentligt mör, efter två läger som det egentligen är. ett tonårsläger och ett barnläger. Min uppgift var att administrera , leda och ha ansvar för lägren i sin helhet.

Det skulle vara helt omöjligt utan alla dessa underbara ledare, matpersonal och hjälpledare som vi har. människor som offrar sin semester, sina resurser och sina krafter för att barnen och tonåringarna skall få ett riktigt bra läger.

Gud stod som vanligt för det viktigaste: för mötena, vädret och atmosfären.

När alla åkt hem och allt var städat kändes det lite tomt men ändå väldigt bra. Jag tror att kommentaren från det tyska, medelålders par som campade i närheten, sammanfattar lägret ganska bra: "Vad snälla och kärleksfulla de här ungdomarna är mot varandra."

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Vretenlägret

Har precis landat på Vretenlägret. ca 40 tonåringar första delen och ca 30 barn i andra delen. Inte så dåligt med tanke på att vi är ensamma som församling att arrangera lägret.

Mannen på bilden är en av ledarna på lägret. Visst känner ni alla föräldrar, att ni kan lämna era barn under ansvaret av denne förtroendeingivande man och oss andra som är i ungefär samma stil:o)

Nu ber vi om bra möten, bra atmosfär, soligt väder, att allt praktiskt skall fungera och att alla åker hem härifrån riktigt nöjda och glada när lägret är slut.

Allt gott önskar
Mats Pastor

Vretenlägret

26 st tonåringar på första lägerdelen. Den största delen av dem stannar kvar för att vara hjälpledare när de 35 barnen kommer. lägg därtill ca 15 ledare + kökspersonal. allt detta kryddat av en härlig gemenskap och ett ovanligt vackert väder. Jag vet att det inte är något stort läger, men det är ändå mycket med tanke på att det bara är vår lilla församling som ordnar det hela.

Det finns mycket att minnas från lägret: Bad, fiske, minigolf, konst, göra filmklipp, dans, fotboll, kiosken, roliga sånger och nattävlingen för tonåringarna. Jag kan också tänka tillbaka på den hjälteinsats som ledarna gör under ett läger som det här. Vad det betyder mycket att ha ledare som är helöverlåtna åt både Gud och barnen. Jag riskerar att glömma någon om jag börjar räkna upp dem. Men jag är så imponerad av vilken fin hand de har med barnen och tonåringarna.

Allt detta positiva och ändå är det lite i jämförelse med de möten vi hade. Det gick inte att sluta. Gud var så påtagligt närvarande. Fast vi hade slutat och sagt att alla som vill kunde gå, så gick de inte i alla fall, bönen och lovsången bara fortsatte. Ett möte på tonårslägret höll på i 4timmar. Till sist fick vi avbryta det hela lite försiktigt eftersom de behövde gå och lägga sig. Barnens möten var betydligt kortare men det vara samma sak där: "spela fler lovsånger" var det alltid någon som sa. En del barn ville inte gå. Andra gick ut en sväng för att komma tillbaka. Bara Gud vet allt Han gjorde i deras liv. En liten flicka som inte alls var van vid något kristet, frågade mig: "Varför känner man sig så ledsen?" Jag blev orolig och frågade om det kändes obehaglig. Hon skakade på huvudet och sa: "Nej det känns skönt ledset" Alla kvällarna stannade hon sedan kvar till sist. Och visst! Hur skall man beskriva att man är gripen av Gud, när man inte ens vet hur man säger det?

Tacksam till Gud för allt!

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Vretenlägret närmar sig

Så här idylliskt ligger lägergården Vreten vid Fåsjön, mitt i Bergslagens famn. Bilden andas frid och lugn, avkoppling och vila. MEN VECKA 26 ÄR DET DEFINITIVT SLUT PÅ ALL FRID OCH VILA. Då invaderas lägergården av ca 30 tonåringar och ungefär lika många barn. Dessutom en hel stab av ledare, matpersonal och ett par pastorer.

Det känns att det närmar sig nu. Planeringen är i full gång. I kväll har vi ledarsamling igen. Som alltid ringer några oroliga, som är sena med anmälan, och undrar om det finns plats kvar.

Det känns som ett stort ansvar. Det är många barn och tonåringar och min bön är att ingen skall skada sig eller bli sjuk.

Det är mycket aktiviteter under ett läger. Det är ju meningen att alla skall ha riktigt roligt. Allra viktigast är ändå samlingarna. Både barnen och tonåringarna behöver få ett eget möte med Gud. Ingen kan i längden leva på vad andra har sagt. Det måste bli deras egen relation till Jesus.

Allt gott
önskar
Mats Pastor