Vår kultur hyllar ungdom, fart och nyheter. Alla vill se yngre ut och ingen är riktigt stolt över att bli äldre. Den erfarenhet som lärts in under lång tid, får allt lägre värde.
Även i kyrkorna märks en viss påverkan från det omgivande samhället. Jag tänker på fenomenet kring äldre förkunnare. Tyvärr är det ganska många unga människor som räknar bort mötet om det är en gammal predikant.
Innan jag säger något mer måste jag hålla med om att visst finns det gamla talträngda predikanter som är en ren plåga. De måste liksom bara få komma fram och tala, och har inga betänkligheter mot att föreslå sig själva. Alla berättelser är minst 30 år gamla. Jag har sett det där tillräckligt för att bestämma mig för, att när ingen vill lyssna på mig längre så har jag inte i talarstolen att göra. Då finns det andra sätt att tjäna Jesus på.
Men det är också sant att vi missar mycket bibelkunskap och erfarenheter av den helige Ande, bara för att vi föraktar det som är gammalt, låter gammalt eller ser gammalt ut. Jag har också sett gamla predikanter som behållit det fräscha i Andens förnyelse. Det beror så mycket på det; om man bara har lärt sig tala och vara offentlig, eller om man lärt sig böja knä i sin ensamhet och ta emot av Guds helige Ande för varje dag.
Jag tror jag skriver lite nästa blog om en gammal predikant, som jag tror att alla mina läsare, både de som brukar gå i kyrkan och de som inte brukar det, kan känna att den där mannen har något speciellt.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar