Idag har det varit crusing i Lindesberg. Jag gillar verkligen gamla bilar. Det anses säkert omoraliskt nuförtiden, för gamla amerikanska bilar är noll klimatsmarta. Det hjälps inte. Jag gillar stora v8 motorer, mullret vid försiktiga pådrag och "rytet" vid full gas. När det gäller exteriören så är 40-tals bilarnas bulliga och runda former mest tilltalande.
På väg hem funderar jag över grejen som sådan. Varje crusing är väldigt samma. Det är stora bilar, öl, dunka plåt, kissa överallt, spela Eddie Medusa, ropa Öööhhh till förbipasserande gångare. Alltihop är väldigt enahanda. Tröttnar dom aldrig? Borde inte den lille raggaren vakna upp en dag och tänka: "Jag borde pröva något nytt" eller "Idag vill jag ha kul på riktigt"?
Nu är det i och för sig samma Grottekvarn även inom andra kulturer. Man kan undra varför inte punkaren tröttnar på att jämnt skrika ut sin vrede eller varför inte Stureplansgänget tröttnar på att jämnt spela överlägsen?
Sen säger dom att det är tråkigt i KYRKAN!!! Jag har aldrig stått inför så många utmaningar, träffat så många olika sorters människor, bidragit till så mycket meningsfullt, som när jag kom med i kyrkan. Visst har jag också tråkiga, kämpiga eller ledsamma dagar. Men det betyder någonting. Det är mening med kampen. Jesus är är så mycket mer än en kultur. Han är livet.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar