Ta emot från Gud

Det finns en del hinder för västerlänningar i allmänhet och svenkar i synnerhet att ta emot från Gud. Det som är så självklart i tredje världen, att människor blir helade, frälsta och befriade som svar på bön, är "lite" av en kris i svenska församlingar.

Jag tror att svaret delvis ligger i att vår kultur och vårt sätt att tänka ligger i vägen för oss, när vi skall ta emot från Gud.

Hela 1900-talet har politiska och filosofiska strömningar skrämt oss för bibeln och allt kristet liv. Det finns en sorts självklarhet i att Gudstro är olämplig i det offentliga rummet. "Religiös påverkan" är något fult. En tro får man ha just därför att alla av humanism, starkt påverkade samhällsledare, skall känna sig lite generösa och demokratiska. Religionsfrihet; jajjamän, så länge det är underförstått att det egentligen inte är riktigt, riktigt sant.

Även i kyrkorna har vi varnats för "känslosamhet", "att inte piska upp en stämning" och varje ,i frikyrosverge, fast rotad medlem tänker att jag blev nog påverkad av stämningen, om man upplevt något i ett möte.

Missförstå mig inte. Det är bara några dagar sedan jag skrev om faran med att bara svälja allt som sägs i ett möte med hög stämning Ändå tror jag att vi behöver kasta av oss oket från den kulturella påverkan som vi, mer eller mindre medvetet, är påverkade av.

• Man kan visst sträcka armarna och ge sig hän i lovsång utan att vara det minsta sekteristisk
• Man kan visst låta Gud beröra hela människan: Förnuft och känsloliv inberäknat.
• Man kan visst sjunga i tungor, mycket och länge, utan att ha "piskat upp en stämning"
• Man kan visst gå fram för förbön utan att vara en speciellt svag och okunnig människa.
• Man kan visst gråta i förkrosselse inför den helige Guden utan att ha spelat över.
• Man kan visst tro på HELA bibeln utan att vara dum i huvudet eller fiende till all naturvetenskap.
• Man kan visst säga att man älskar Jesus och prisa Gud innerligt och hängivet, utan att det skall tolkas som ett utslag av sexuell frustration.

När "förståsigpåarna" uttalar sig så självsäkert med både psykologins doktriner och tunga titlar i ryggen, så minns att de har inte en susning om ,vad ett liv i den Helige Ande är! De har inte varit på möte. De har varit på universitet, och där kan man helt andra saker.

Jag tror att det skulle innebära ett oerhört lyft för oss svenskar, om vi tog emot evangeliet och bibelns undervisning, lika "barnsligt" och självklart, som man gör i tredje världen.

Allt gott

önskar

MatsPastor

Konsten att vara UTE

När det gäller bloggandet så har jag efter snart ett år av eget bloggande, studerat vad det egentligen går ut på. Jag identifierar några kännetecken för framgångsrika bloggar.

1. Kommentera dagsaktuella händelser eller debatter. Men jag blir trött bara jag tänker på att slänga mig in i olika debatter. Det gör ju varken till eller ifrån. Såg på någon sida att det faktum, att Ulf Ekman hade lagt ut sitt hus till försäljning, hade på just den sidan, orsakat 221 inlägg, och det var för ett par dagar sedan. Hur orkar folk? Det går bort för mig.

2. Berätta personliga vardagshändelser som hänt under dagen. Men allvarligt. Hur intressant är det att läsa om att kompisen, eller kändisen, har borstat tänderna idag också och varit lite "gasig" i magen? Det går bort för mig.

3. Modeblogga med beskrivningar av vad man shoppat och vad man har på sig idag. Det kanske kunde vara något för mig! Jag är såååå modemedveten. Idag har jag en randig skjorta från Kappahl (Inköpt på halva reapriset) Jeansen har min fru köpt åt mig på Dressman. Jag valde att bära T-shirt under idag för det var rätt blåsigt och kallt. Den börjar förresten bli rätt urtvättad. Tyvärr använder jag varken mascara eller foundation, så det kan jag inte skriva om. Det kanske inte var något för mig det där med modeblogg heller?

Jag inser att jag är hopplöst "UTE". Men håller man bara ut tillräckligt länge, så kanske det blir "INNE" det med så småningom.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Patetiska politiker

Min lediga dag. Servade bilen på Vianor. Eftersom man får vänta ett tag gick jag omkring på gatorna i örebro och försökte få tiden att gå. Då lade jag märke till att valaffischerna inför EU-valet har kommit upp. MEN vad patetiska de är. Politikerna fortsätter att låtsas som om det skulle göra någon skillnad om just de kom till makten. Det tror inte jag.

Politiker i halvfigur ler så trevligt de kan från affischen, ackompanjerade av lämplig slogan. som om de brydde sig om mig. Glöm det! De vill ha makt och inflytande, så enkelt är det.
Mest patetisk var sossarnas affisch för de kastade lite glåpord på sina motståndare också. Det skorrar alltid illa.

Men när jag nu så öppet gjort klart, att jag litar lika mycket på en politiker som på en skrämd orm, så vill jag ändå säga att jag tackar Gud för att vi har möjligheten att välja. De må vara lite patetiska. De saknar kanske ryggrad, moral och tyngd. Men jag tror vi får de politiker vi förtjänar. Det är i alla fall tusen gånger bättre än en enväldshärskare. Och är vi inte nöjda nu, så får vi ju göra bättre själva, eller hur?

Jag skall nog rösta i EU-valet i alla fall.

Allt gott
önskar
Mats Pastor