Jag har beskrivit dem som
- Torra och livlösa
- Fast i gammal religion och tradition
- Styrda av för länge sedan avsvalnade äldstebröder.
Nu ett par decennier senare och många, många erfarenheter rikare, så måste jag erkänna att Gud har med tålamod skolat mig i livets bibelskola. Det här har för det första lärt mig att jag absolut inte kan allt utan tvärtom har mycket kvar att lära. Det har naturligtvis lärt mig Guds trofasthet och jag har fått se hur trender kommer och går, men Jesus är honom jag ständigt återkommer till.
OCH GUD HAR LÄRT MIG att respektera och älska Guds församling, fel och brister inkluderade.
Kolla det här bibelordet:
Ef 1:20 Med denna kraft verkade han i Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i himlen, 21 över alla furstar och väldigheter, makter och herradömen, ja, över alla namn som kan nämnas inte bara i denna tidsålder utan också i den kommande. 22 Allt lade han under hans fötter, och honom som är huvud över allting gav han åt församlingen, 23 som är hans kropp, fullheten av honom som uppfyller allt i alla.
Kolla hur mycket Gud är beredd att ge till sin församling. Det måste innebära att Gud värderar sin församling oerhört högt. Då måste jag göra det också, eller hur.
Det innebär naturligtvis inte att det är fel att arbeta för förnyelse och nödvändiga förändringar i församlingen, men det skall ske med respekt för den. Tack och lov, så har Gud förlåtit mig min rebelliskhet mot församling som fanns där i början. Den åstadkom inget annat än skada. Jag vill överlåta mig till att vara med och BYGGA Guds församling, inte riva ned och kritisera.
Jag älskar Guds uppfinning, församlingen!
Allt gott
önskar
Mats Pastor.
2 kommentarer:
Mycket bra och ärligt inlägg. Går till angrepp på församlingen och talar ner den, slår man på kroppen, vars huvud är Jesus. Det går inte att älska Jesus och samtidigt vara bitter mot Guds församling för de hör ihop!
är det inte så att vi som är Guds folk, alla som är troende/frälsta är GUDS församling? kyrkan är ett hus där vi (guds folk) som församling träffas och har våra möten för att tillsammans hylla, ära, tillbe och ta del av mer av vår evige Gud och skapare.
att man kan uppfatta en gudtjänst som torr och tråkig är väl kanske för att de är lite torrt och tråkigt?
har man all fokus på gud i en kyrka när de är torrt och tråkigt? låter man gud hamna 100% i centrum blir det ALDRIG tråkigt när man samlas inför honom i våra "hus" såkallat kyrkor :)
inget kritiskt mot specifik "församling"/kyrka utan bara tankar som jag delar med mej av.
mvh martin larsson, gäst på sidan.
Skicka en kommentar