Ledigheten är slut

Det var mycket välbehövligt med några dagars ledighet. Nästan varje kväll och varje helg, arbete, sliter mer än vad man tror. Vi behövde också se till vår familj. En dag för farfar, en dag för farmor, en dag för mormor och morfar och en dag för andra vänner. En heldag bara vi lekte med barnen på badhuset Arena Skövde: Jättekul! Skövdeborna hade sportlov veckan innan så det var inga köer, utan bara att åka vattenrutschkana och allt annat, hur mycket man ville.

När vi åkte hem från vår stuga frågade Linda, som hon ofta brukar göra, vad som hade varit bäst under ledigheten. Linnea tyckte bäst om övernattningen hos mormor. Joel tyckte bäst om att vara ute och leka och sedan komma in och sätta sig framför brasan i kakelugnen. Jag satt och funderade. Vad hade varit bäst?

Det låter kanske galet, men min höjdpunkt var nog ändå lördagen för då kapade och klöv jag ved. Om jag haft ett annat jobb än pastor, hade det säkert inte varit samma sak. Men NU! Jag hade torra fina vedstammar som legat under regnskydd ute. Med hörselkåporna på, så hamnar man liksom i en egen värld. Kapklingan skär igenom trädet. Bit för bit ramlar ner på andra sidan. Man kan inte stå och dagdrömma. Med kapklingan roterande bara någon eller ett par decimeter från högerhanden krävs det koncentration. Nej jag formulerar inga böner under tiden. Ändå känns i denna egna lilla värld, Gud så påtagligt närvarande. Tankarna kan inte, får inte, fara iväg åt alla håll. De är fast på vedbiten och kapklingan. Ändå står man där i en gudomlig närvaro av den helige Ande. Det är lite som med en riktigt nära vän. man behöver inte säga så mycket, man umgås i alla fall.
Det frasar och knäpper i vedklampen när hydralklyven obändligt trycker isär den. Det monotona arbetet är nästan vilsamt för själen. I vanliga fall finns det alltid någon människa som behöver mitt engagemang på något sätt. Det tar aldrig slut. I min tanke kan jag vilken given sekund som helst, göra en lista på alla dem jag borde bry mig om mera men aldrig hinner med. Men nu är det bara jag och vedklyven och vedklamparna. Det luktar gott om veden. Klamparna med töre i, går åt ett eget håll. De blir bra att tända i. Det frasar och knakar i en vedbit till, och en till, och en till. Vedhögen växer i vedboden.
När allt är klart, vedkapen och hydralklyven inställda i ladan, så kan jag se dagens arbete påtagligt. I vanliga fall vet jag ju aldrig när jag klar. Det går inte att säga. Men nu står jag ett par minuter och tittar på hela den hög av ved som det blev idag.

I en del andliga traditioner tycks man ha svårt med att Jesus jobbade som snickare fram tills han trädde fram offentligt.  Man vill liksom att han skulle vara superandlig hela tiden, och det finns faktiskt skrifter som är påhittade långt efteråt och som aldrig kom med i NT, som just försöker att beskriva Jesus som superandlig hela tiden. De kallas ibland för NT:s apokryfer.

När jag stänger vedboden och går mot stugan tänker jag att jag förstår varför Jesus jobbade som snickare. Hur skulle han annars kunna förstå våra levnadsvillkor och ännu viktigare: Jag tror han behövde doften av trä, hantverket, koncentrationen på arbetet. Det står inte i motsats till Andlighet. Tvärtom...............

Allt gott
önskar
Mats pastor

Diktaturerna fortsätter att falla

Just nu händer det något märkligt i världen. Det började med Egypten. Sen tunisien. Det har förekommit upprorsförsök i Iran. Och i Libyen kommer Kadaffi att bli tvungen att lämna ifrån sig makten. Det är bara en tidsfråga.

Nu behövs våra förböner mer än någonsin för dessa länders befolkningar. Tänk om demokrati och åsiktsfrihet fick komma. Vilket glädje för folket.
Jag har nyss varit inne på gamla sovjet i en tidigare blogg. När hela detta förtryckarvälde förlorade makten blev det en enorm öppenhet. Människor tog emot Jesus i tiotusental, ja miljontals. Vi gladde oss mycket. Tyvärr innebar den nya friheten att det också blev utrymme för mörka krafter som maffia och kriminalitet.

Precis samma dualism finns inför de nya möjligheter som öppnar sig i dessa länder. Så våra förböner behövs.

Varje gång vi hör om de här länderna på nyheterna eller kommer att tänka på dem. Låt oss be till Gud för människorna. Låt oss be om verklig frihet. Varje människa är egentligen skapad till det.

Allt gott
önskar
Mats Pastor.

Får kristna dricka alkohol?

Den frågan missar på något sätt det väsentliga. Man kan debattera länge med olika argument för och emot. Bibeln är ju tydlig när det gäller fylleri. Det är inte ok, men sen tycker både helnykterister och måttlighetsdrickare att de får stöd av bibeln.

Men det kristna livet är ju inte en samling regler att klara av, och när man stolt lyckats pricka av dem alla på "att göra listan" så är man en fantastisk kristen.

Nej, en kristen människas helighet är ett resultat av vad Jesus har gjort i hennes inre. Därför är det kärlek i den helige Ande till sina medmänniskor. Det är "Allt vad ni vill att människor skall göra er det skall ni göra dem". Det är "Älska din nästa som dig själv." Det slöts ett nytt förbund med människorna när Jesus kom. Ett förbund som inte handlade om att klara av vissa regler utan att ha "lagen skriven i sitt hjärta"

Och då är frågan? Om nu alkohol skördar hundratals dödsoffer om året, tar upp en stor del av den svenska sjukvården, skapar lidande och livslånga men för mer än 200 000 barn som lever i missbrukshem, orsakar otrohet och skilsmässa och är nästan 100%:igt representerad bland våldsbrotten. Är det då naturligt att jag som kristen använder det för egen njutning? Stämmer det ihop med det kristusliv av kärlek och omsorg om andra som Jesus kallar mig till?

Jag vet vad jag svarar på frågan, men vad svarar du?

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Diktaturer håller aldrig i längden

Det är nu några dagar sedan den egyptiske diktatorn gav sig iväg. Jag är ingen politiker och är för dåligt insatt i Egyptiens nutida historia för att kunna bedöma hans regeringsperiod, men klart är att folket var inte nöjda.

Det är ganska typiskt med diktaturer, de håller aldrig i längden. Förr eller senare så störtas de. Jag växte upp med Sovjetunionen inpå knutarna. Det var en kommunistisk diktatur. ingen av oss vågade drömma om att ett så starkt system skulle kunna störtas, men det störtade nästan sig själv.

Nu kommer en kritisk period, när en diktator är borta. Folket jublar och känner sig fria. Men nu finns det många grupper som väntat på att få sin chans att styra. Världshistorien ger oss tyvärr många exempel på revolutionärer som själva blivit diktaturer. I Egyptien finns t.ex det "muslimska brödraskapet" i faggorna. Det var de som sköt ihjäl 26st kopter. Be till Gud för Egyptien att de får en stabil demokrati. Det är, hur man än vänder på det, det allra bästa för ett land.

Glöm inte att be för Israel, att de får vara ifred, och att inga Israelfientliga grupper får inflytande i det nya Egyptien.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Välsignade vardag

Det var länge sedan jag riskerade att ha tråkigt eller att inte ha något att göra. Jag kommer inte riktigt ihåg hur det var. Det händer något hela tiden. En församling skall vara levande och vår församling är verkligen det.
Det är mycket att ordna med hela tiden, nya människor, nya möten med människor man redan känner, verksamheten, att få det att fungera rent praktiskt, att sörja för andra människors andliga tillväxt eller vara en medvandrare i någons sökande efter Gud.

Det här är ett spännande liv. Jag är så tacksam.

Vad har du för egna hobbies Mats. Jag har inga. När jag väl är ledig är det skönt att bara vara ledig. Jag känner aldrig: "Nu borde det hända något" Det är så skönt när det är en liten stund då inget händer. Jag vet ju att det varar aldrig länge, men att ta vara på de där stunderna är bättre än alla hobbies och aktiviteter i hela världen.

Måndagskväll: Det är stilla i huset. Hustrun sitter vid datorn och letar fynd på blocket, sonen bygger med Lego, dottern smakar lågt för sig själv på engelskameningar hon har i läxa och katten rullar ihop sig i soffan. Själv sitter jag och skruvar ihop något från Ikea. De där stilla stunderna är värdefulla, varje minut. Det är tyst, men ändå en gemenskap. Slå på TV:n? Aldrig i livet!

Allt gott
önskar
Mats Pastor.