Den här bloggen handlar om vårt intresse för skandaler. Det går inte att köpa en liter mjölk utan att man konfronteras med ett antal skandaler som ropar till oss från tidninghyllorna. Tydligen säljer det, för det är inte lite tidningar som slagit in på det spåret.
Nu senast handlar det om kungen. Just nu pratas det i fikarum, damtoaletter och i gatuhörn om huruvuda kungen har vänstrat eller inte. Jag vet inte. Och så länge han inget säger själv så lär vi inte kunna veta hur det var heller. Tidningar överdriver och snedvrider alltid. Å andra sidan vore det inte första gången i historen som en kung har dålig privatmoral.
Det märkliga är vårt stora intresse för det. Vart ifrån kommer vårt närmast sjuka intresse för detaljer kring andra människors omoral i allmänhet och kända ledares i synnerhet? Varför är det skadeglädje och inte sorg?
Jag tror det har att göra med en ond böjelse som ruvar i vår själ. En böjelse för att peka ut andras misslyckanden för att ens egna skall blekna i jämförelse. Utan att tänka på det känner vi oss själva lite duktigare, om vi pratar om andras fel.
När någon skandal, sann eller osann, är på gång så är det vanligt att någon hängs ut som en dålig och elak människa. Som pastor har jag träffat ganska många människor genom åren som verkligen gjort fel. Syndat helt enkelt. Min erfarenhet är att de oftast känner skam och avsky inför det de gjort. Försvarar jag synden nu? Nej! inte alls. Det är exempel på att synden förstör en människa och dödar hennes glädje.
Jesus var inget för skandaler. Han sa till en kvinna som tagits på bar gärning med sin synd: "Dina synder är förlåtna. Gå nu och synda inte mer." Och till dem som skandaliserade henne: "Den som är utan synd må kasta första stenen." Skandalklubben lommade iväg.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar