En man någonstans mellan 30 och 40år. Smutsig, luktar och är tydligt påverkad. Människor blir helt plötsligt så konstiga i ansiktet när de skall låtsas som om de inte ser. När de skall ta en liten omväg för att undvika kontakt med "dendär".
Ja vi har nog alla gjort sådär någon gång och en påtänd narkoman kan vara opålitlig, MEN jag bara måste få skriva om; att "dendär" är en människa som du och jag. Det är ingen sämre sort. Bakom all den där smutsen finns någon som har drömmar precis som du och jag. Det är bara det att hans drömmar alltid blir grusade.
Hur skulle jag vara om jag hade växt upp med alkoholiserade föräldrar? Hur skulle jag vara om jag gått från fosterhem till fosterhem? Hur skulle jag vara om jag fått så mycket stryk, så jag inte kunde känna något annat än hat och ilska?
Nej! Ingen människa är ett offer för omständigheterna. Vi har alla ett ansvar för vad vi gör av våra liv, men det kanske inte är lika lätt att resa sig, om man har en trasig bakgrund.
Igårkväll var jag på LP i Örebro och hade möte. Det var en lokal fullpackad med människor som ingen haft något hopp om. Allra minst de själva. Men Jesus hade hopp om dem hela tiden.
Det är ingen lätt väg tillbaka. År av narkomani och alkoholism sätter fruktansvärda spår; inte bara i kroppen och själen utan också i familjen.
Det här är människor som upplevt Jesu mirakel väldigt påtagligt. Det här är människor som klamrat sig fast vid förlåtelsen och blivit räddade.
Det är så skönt att predika där för det är kliniskt rent från religöst högmod och fisförnäm självtillräcklighet. ALLA där, vet att det är GUDS NÅD att de överhuvudtaget lever.
Så samtidigt som det var meningen att jag skulle åka dit för att ge ett Guds Ord till uppbyggelse, så var det jag som åkte hem uppbyggd.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar