Solen, vinden, havet och klipporna

Nyss hemkomna från Fotö. Naturen där är väldigt vacker i sin karga enkelhet. Frun och barnen blev bruna. Jag blev RÖD. Men det gör inget. Det var bra ändå.

Jag hade tillfälle att predika där i söndags. Kändes gott.
Just nu tänker jag på den gamla välkända sanningen; att är man frälst, så har man alltid vänner överallt var man än kommer. På Fotö tror jag de var särskilt vänliga.

Men visst är det speciellt, att i Kristus ha så mycket gemensamt med helt okända människor. Efter bara någon minut, så känns det som om man har känt varandra länge.

Allt gott
önskar
Mats Pastor