Vems är felet ?

Det var bara för orättvist! 400kr i parkeringsböter! Jag hade kommit i lite tempo. ställt bilen efter två andra på skolgatan, och rusat in i en affär, gjort mitt ärende, rusat ut igen; OCH NU SATT DET EN LAPP PÅ RUTAN!

Tanke nr ett: Var är den typ som satt den här lappen på min bil. Vilken gris! Det här får han ta tillbaka. Men ingen syntes till någonstans som satt på den.

Tanke nr två: Det var de som stod där förut som lurade mig. Att de stod där gjorde att jag trodde det var ok. att parkera där. Men eftersom ingen av de andra förarna var där och eftersom det satt var sin böteslapp på deras vindrutor också, så la jag ner det med.

När jag inte hittade någon annan människa att anklaga, så blev Gud föremål för anklagelserna "Är det så här du välsignar mig. Är det tacken för att jag ger tionde av min lön varje månad?"

När Gud inte svarade så började jag undersöka om det var något fel med böteslappen. Jag hade tydligen parkerat på parkeringsförbud. Det kan inte vara möjligt. Jag gick längst med gatan och mycket riktigt; där stod en väl synlig skylt med parkeringsförbud. Den hade jag inte sett i hastigheten.

Nu hade adrenalinet sjunkit till normal nivå och jag insåg: " Jag har verkligen gjort fel. Jag skall ha den här böteslappen. Hur mycket det än svider."

Senare på dagen så tänkte jag att det är så typiskt oss människor att reagera som jag gjorde. När något dumt händer blir vi först arga på någon annan, och försöker hitta en syndabock. Vem skall jag anklaga för det här? Om det inte finns någon annan tillhands att anklaga, och ibland ändå, så anklagar vi Gud, precis som om han skulle rå för något elände som händer.

Det här var bara en P-bot. Ibland kan det handla om stora och svåra saker. Men beteendet är det samma. Vi anklagar andra och Gud, ibland fullständigt oförmögna att se orsakerna: Att vi, människor, i grund och botten, inte är oskyldiga offer.

Men nu kommer vi till poängen: När vi erkänner vår egen skuld inför Jesus, och överlämnar våra liv till honom, så vänder han det dåliga, och använder det så att det i sista änden blir något bra. Bitterhet mot Gud och andra är alltid ivägen i våra liv. Men den som lever försonad med Gud genom Jesus. Han är fri, verkligen fri.

Allt gott
önskar
Mats Pastor