Nu skulle det kännas alldeles hopplöst om man inte visste att det kommer en vår, då allting föds på nytt.
Det är med livet precis som med årstiderna. Jag är medelålders. Än så länge är det sommar i livet; Jag orkar, är frisk och har fler framtidsplaner än minnen. Mitt i livet står jag mitt bland mina barn, min fru och mina vänner. Livet är vackert. Men för första gången ser jag på mina äldre vänner med nya ögon. Jag ser de första tecknen på "frostnätter" Livet har ett slut och sista sträckan är att bli gammal, svag, långsam och passerad av en yngre generation.
Men det finns hopp om en vår.
I vårt samhälle dyrkas ungdom. Många försöker att hålla kvar sin ungdom så länge som möjligt. De försöker se unga ut, klä sig ungdomligt och bete sig ungdomligt. I botten på allt det där finns en rädsla för döden. Eftersom ganska få svenskar har någon riktig frälsningsvisshet så vill man helst inte höra talas om eller tänka på döden.
Men för den som har sin trygghet i Jesus Kristus, så finns det en evig vår. "Vad inget öga sett och inget öra hört och vad människohjärtat inte har kunnat ana. Det har Gud berett åt dem som älskar honom." När vi blir gamla så är det INTE bara minnen som vi har kvar. "Vintern" får inte sista ordet.
Den som älskar Jesus kan se fram mot; att en gång blir det så mycket VÅR att det aldrig tar slut. Med den vetskapen kan man glädja sig och njuta av den skönhet som ju finns där i både sensommaren och hösten.
Allt gott
önskar
Mats Pastor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar