När löven faller av

Visst är det typiskt Gud. T.o.m. när löven skall falla av träden, så gör han det med stil. Jag menar löven skall ju bort nu. Det är ju som när vi slänger sopor ungefär. När vi kasserar, slänger eller river saker så ser det alltid skräpigt ut. Men Gud har i sin skapelse lyckats med att få t.o.m. den biten att se riktigt snygg ut.

Skönheten i naturen och vår förmåga att uppfatta skönhet är förresten något att tänka på för den som har svårt att tro. Varifrån skulle det komma om vi bara var slump och utveckling? Varför skulle allt bli så vackert, och hur kan det komma sig att vi har sinnen som kan uppfatta att något är vackert? Det finns ingen bra förklaring på det mer än att Gud har skapat vackert för att glädja oss.

En riktigt inbiten ateist sa till mig en gång att: "Det är bara för att vi känner oss vana med något som vi uppfattar det som vackert." Jag vet inte jag. Men jag har sett samma bakgård från mitt kontorsfönster i nio år, och inte har den blivit vacker för det :o)

Men just nu målar hela skapelsen här i Norden upp det vackraste färgsceneri man kan tänka sig. Det står i skriften att allt är skapat genom Jesus och till Jesus. Eftersom ett konstverk präglas av konstnärens personlighet, så kan vi i höstens skönhet ana, att Jesus är levande, majestätisk, helig, ren och generös.

Nästa gång du ser dig omkring i naturen, kan du ta det som hälsning att Jesus gillar dig och har gjort något vacker för dig att njuta av.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

profetiskt på bönemötet

Det är alltid svårt att beskriva en upplevelse. Men gårdagens bergslagsbön blev något extra.

Vi hade besök av Simon Ådahl. Simon är en egen sort, och jag kan nog tänka mig att den som har bestämda åsikter om vilken stil vi bör ha i kyrkan, kanske har lite svårt att acceptera Simons orginalitet. Men profeter sticker alltid ut, och skall göra det också.

Det som alla ändå måste se tycker jag; är budskapet och frukten. "Du kan bli hel, du kan bli fri" ,var det första Simon sa när han skulle tala. Sen berättade han och teamet som var med honom en lång rad exempel på just det.

Men innan dess hade mötet faktiskt börjat redan när vi bad för mötet i källaren. Jag fick vara med och bevittna hur dessa för oss helt okända människor gav några mycket exakta profetior till de som skulle vara med och sjunga.

Simon och teamet höll på länge och berättade om under Gud gjort, efter det följde förbön för alla som ville. Det var många som ville ha förbön.

Bästa betyget var ändå barnen som satt med på mötet och lyssnade hela tiden utan att ens skruva på sig, och det var ett lååångt möte. När vi gick hem sa killen som annars brukar springa iväg för att leka ganska snart: "Det här var det roligaste möte jag varit på någon gång."

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Simon Ådahl på bönemöte

I vår kyrka har vi något vi kallar Bergslagsbön, en gång i månaden. På lördag får vi besök av Simon Ådahl. För de flesta är Simon en känd sångare från 80 och 90-talet, men nu kommer han inte för att sjunga i första hand, även om det blir ett par sånger. Gud har gjort under i Simons liv och han kommer för att vara med på bönemötet och för att uppmuntra till överlåtet kristet liv. Jag vet att Simon brinner för, att berätta om hur ALLA kristna kan fungera övernaturligt i tjänst för Gud. Det som brukar kallas "de Andliga nådegåvorna".

Kom gärna till vår kyrka på lördag kl 19.00. Men det är alltså ingen konsert med Simon Ådahl. Det är ett bönemöte med en predikan av Simon Ådahl.

En annan sak jag tänker mycket på nu, är att Disciples startar på Fredag. Det är för barn och börjar kl 19.00. Det känns lite nervöst inför första gången på en termin. Skall de tycka det är roligt? Skall vi lyckas att förmedla några av bibeln sanningar så att det går in? Kommer allt praktiskt att fungera?

Jesus har ju sagt att vi inte skall bekymra oss om morgondagen, men just det har jag riktigt svårt för. Nu har jag märkt att en stund i lovsång inför Herren är en riktigt bra medicin mot att oroa sig. Det är som att Gud kommer och styrker min tro. Prova gärna.

Allt gott
önskar
Mats Pastor

Skillnad

Det här var några dagar sedan. Frun och barnen hade åkt ner till mormor och morfar, och jag var ensam hemma med slipdamm och en hel del jobb med vår hall som skall göras om.

När det är så fint väder vill man ju inte bara vara inne så jag ville ut i naturen. En kort rast var det enda som jag kunde försvara, så det fick bli Lindesjön runt.

När jag kommer ut nära naturen, ( I alla fall halva sträckan) så har jag alltid lättare att uppleva Gud. Jag tycker att hela skapelsen vittnar om Gud: Skönheten, majestätet i de stora granarna, friden i vattenbrynet, dofterna och renheten. Jag gick där och bad tyst för mig själv.

När jag närmade mig Lindesberg igen så var tivolit från "Lindemarken" kvar. Det var öppet. Musiken dunkade, lamporna blinkade, de grälla färgerna lyste ikapp och det såg så förtvivlat billigt ut i jämförelse. Missförstå mig inte. Det är inget fel med att gå på tivoli. Det är bara det att efter en runda i Guds natur så blev skillnaden så påtaglig.

Det är skillnaden mellan det som Gud gör och det människan gör. Människan kan försöka att skapa något vackert och roligt på egen hand. Men i jämförelse med det av Gud skapade så är det ingenting, nästan motbjudande t.o.m.

På samma sätt är det med ett skeende i en kyrka. Människor kan göra väldigt välmenade försök att skapa något tilltalande, som skall dra till sig folk. Kanske man försöker göra något som det omgivande samhället berömmer dem för, eller också försöker man likna samhället eller vara väldigt annorlunda. Man kanske t.o.m. gör en "andlig" show, som är riktigt spektakulär. Det är inget annat än ett andligt tivoli.

När Gud gör undret så är det på ett annat sätt. Det är som med naturen: väldigt naturligt! Det känns i hela atmosfären. Istället för att sjunga om glädje, så sjunger man glatt. Istället för att tala om vad Jesus skall göra, så gör Jesus. Istället för att behaga människor, så upplever vi Guds välbehag. Istället för att locka folk till kyrkan, så ÄR folk kyrkan. Skratt kan blandas med tårar och jubel med frid, men människor förvandlas och Guds rike utbreder sig.

Hoppas ingen tivolifantast blev ledsen över liknelsen, men hur man än vänder på det, så säger ju faktiskt bibeln att hela skapelsen vittnar om Gud, och han är ju naturligt övernaturlig.

Allt gott

önskar

Mats Pastor.

Bussen har åkt till nästa hållplats

Cafébussen var här på "Lindemarken". Det var jätteroligt. Massor med människor som gärna stannade till på en fika. På dagen kom det mest medelålders och äldre och på kvällen var det mest tonåringar. Det är så olika hur mötet med en människa gestaltar sig. En del ville bara fika, andra ville prata om alldagliga saker och åter andra ville prata om Gud. Men jag tror att det kan betyda något positivt för människor vilket det än blev, och det är ju därför vi är ute. Jesus älskar alla människor, och det vill vi berätta om eller visa i handling.

Men nu har bussen åkt vidare till nästa hållplats som var en festival i Lund. Gud välsigne dem.

Ove (På bilden ovan) visade sig vara en helskön kille (man). Han åker runt som busspastor på många olika platser i Sverige och han bekräftar det jag länge misstänkt, att människor är mer och mer öppna för Jesus. Så du som tänker på Jesus ibland och ber ibland fast du inte kallar dig kristen eller går till en kyrka. Du är inte ensam med dina funderingar det finns många, många, många.

Om du skulle göra slag i saken, och gå till en kyrka på söndag, så är du välkommen till vår. Det är vår Ungdomspastor Tobias som predikar. Jag skall själv gå dit och lyssna på honom. Jag tycker om att lyssna på hans predikan.

allt gott
önskar
Mats Pastor

Cafébuss på "Lindemarken"

I morgon är det "Lindemarken" här i Lindesberg. Då är hela stan full av bord och stånd där det säljs alla möjliga prylar. Kanske inte de nödvändigaste prylarna och kanske inte bästa kvalitén, men mycket folk är ute och rör sig, så det går knappt att komma fram.

Som kyrka skall vi vara med på ett för oss nytt sätt. Tillsammans med Betel i Grönbo har vi tagit hit en cafébuss. Vi bjuder på bullar och kaffe eller saft. Sen hoppas vi på många trevliga och givande samtal i solen, med Bergslagens befolkning.

Vill du hitta oss på dagen så går du ända upp till Stadshotellet, då står vi där. Från kl 20.00 ca står vi vid tivolit.

När jag kom hit för nio år sedan sa man till mig att "Bergslagingen" var lite inbunden och svår att prata med. Det har jag aldrig märkt, tvärtom tycker jag att människorna här, generellt sett, är väldigt öppna och språksamma.

Hoppas på en fin dag i morgon.

Vill du kolla Cafébussens hemsida? Då skall du gå in på www.bussmission.se

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Ska kyrkan syssla med krig?

Ef 6:10 Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. 11 Tag på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. 12 Ty vi strider inte mot kött och blod utan mot furstar och väldigheter och världshärskare här i mörkret, mot ondskans andemakter i himlarna.

Min övertygelse är att de kristna skall vara väldigt fredliga av sig. Men ändå är vi inblandade i krig. Men det är inte mot människor inte ens de människor som ställt sig i ondskans och avguderiets tjänst. De är ju faktiskt värdefulla själar som Jesus vill frälsa bort från synden och in i sitt rike.
Det krig vi utkämpar är mot djävulen och hans onda andar. Det går inte till som i ett vanligt krig. Ibland kan jag tänka att det vore enklare och mer konkret, men det är på ett helt annat sätt.

Striden står inte på ett slagfält utan i människors tankevärld. Djävulens attackvapen är lögnen. Det är inte konstigt att han kallas för "lögnens fader" i bibeln. Ta till exempel saker som: bitterhet, ovilja att förlåta, själviskhet, att tycka synd om sig själv, hat och begär. De bottnar alla i en osann och förljugen bild av omvärlden.

Det står i bibeln att vi skall göra motstånd mot djävulen (1 Petr 5:9) Men hur gör man det när det inte är en strid med vanliga vapen?

Klassisk kristen undervisning brukar tala om ORDET, NAMNET och BLODET. Ordet är Guds ord bibeln. att läsa ordet och ta till sig det är att göra motstånd. Namnet är Jesu namn. När man lovsjunger eller ber ut Jesu namn ger ondskan vika. Blodet är Jesus blod som talar om korset där Jesus triumferade över alla ondskans makter. Att ta till sig syndernas förlåtelse, som Jesus vann åt oss på korset, gör att ondskan förlorar sina möjligheter att skaffa sig makt över oss genom att fresta till synd.

Där vi går omkring bland människor. Låt oss göra det goda och berätta om frälsningen i Jesus Kristus. För varje människa som tar emot Jesus som sin frälsare blir ondskans planer mot den människan förstörda. Men Guds goda planer sätts i verket.

Allt gott

önskar

Mats Pastor

Be och berätta

Det har varit mycket att tacka Gud för de senaste dagarna. Förts och främst var Tobias(Ungdomsledaren) med tonåringarna i kyrkan på ett helg läger. Det hade varit jättebra. Sedan hade vi ett gott möte på söndagen med nästan fullsatt kyrka. Och igår var vi på T-läns bönedag i Kopparberg. De här bönedagarna går runt på olika församlingar och är en gång i månaden.

Det är alltid gott att få höra från Guds Ord(Bibeln) och att be och lovsjunga. Skall jag vara ärlig så var det lite avslaget på förmiddagen. Lite för mycket prat och för lite bön, men på eftermiddagen tände det till. Då blev det några som spontant berättade om olika helanden som Gud gjort i deras liv.

Vilken kraft det är i en människas berättelse, när det är sunt och ärar Gud. Det var intressanta berättelser om helande bl.a. från cancer, SLE(reumatism) och astma. Väldigt roligt var det med "pianotanten". En liten glad och pigg tant på nästan 80år, som inte vek ner sig p.g.a. ålder, utan försökte "rockatilldet" lite nu när det var så mycket ungdomar där. Hon visade sina händer och berättade om att hon varit tvungen att sluta som musiklärare för många år sedan för att hennes händer var krökta av reumatisk värk. Men efter många år (typ 10år) hade hon fått uppleva hur Gud helade henne fullständigt och nu var händerna raka och fina och hon kunde spela igen.

Jag satt bredvid henne på lunchen. Där berättade hon att hon blev änka för några år sedan och då kallade Gud henne från Örebro till de Norra länsdelarna. Sådant inger respekt tycker jag.
Hon skulle kunnat resonera som så, att nu var hon gammal och änka och dragit sig tillbaka och levt ett lugnt liv, lite lagom gnällig, i någon större församling, men hon flyttade till en plats med få kristna och hårt andligt klimat för att göra ännu en insats för Guds rike.

Djävulen är rädd för sådana tanter.

Varje sådan berättelse är ett bevis på Guds omsorg och trofasthet genom allt. Varje sådan berättelse är en påminnelse om att Jesus är på riktigt här och nu, och det händer något, förr eller senare, när man ber till Gud.

Allt gott
önskar

Mats Pastor.

Utmaning i september

I församlingen har vi talat om denna utmaning; att under september månad välja bort underhållningsmedia för att välja en djupare gemenskap med Gud.

Låt mig förklara.

Vi vill att Gud skall få göra mer genom oss. För att det skall bli möjligt måste han få göra mer I OSS.

Media är ett ständigt brusande sorl genom våra tankar. Det blir aldrig riktigt lugnt. Att under september välja bort det för att istället välja in mer tid med Gud; i bön, lovsång och bibelläsning, är vår största möjlighet till ett under i vårt inre.

Tanken är alltså att inte bara välja bort någonting. Det viktigaste är att välja in mer tid med Gud helt enkelt. Skola och Jobb kan vi inte flytta på, men all tid vi ägnar åt förströelse framför Tv:n, datorn, tidningen eller vad det nu är. Det är sådant vi kan avvara under en månad för att ge mer utrymme för Gud.

Guds helige Ande är nu sådan att han inte tränger sig på. Han är universums kraftfullaste, men tvingar ingen. Därför måste vi ge honom plats.

Gud måste få göra ett under i oss för att det skall hända mer genom oss.

Allt gott önskar
Mats Pastor

Kristen ledare

Kristet ledarskap är inte riktigt det samma som annat ledarskap. Man kan inte överföra näringslivets sätt att vara chef till kyrkan där alla är frivilla arbetare. Man kan inte heller överföra militärens ledarskap eftersom kyrkan handlar om något helt annat.

Vi hade glädjen att insätta en ny ledare i församlingen i helgen. I kyrkan är det något som vi tar på största allvar. Nogrann prövning, mycket bön och t.o.m. fasta är sådant som sker innan en ny församlingsledare insätts i tjänst. Församlingsledarna stannar som regel många år, kanske resten av livet, så det är inte läge för slarv.

I samband med att den nya ledaren togs emot av församlingen predikade jag om kristet ledarskap. Det finns ju i alla församlingar både ett officiellt ledarskap och ett inofficiellt ledarskap. Officiellt ledarskap är t.ex. pastor, församlingsledare/äldste, hemgruppsledare osv. Inofficiellt ledarskap är alla som påverkar åt rätt håll. Så predikan gällde i princip alla.

De egenskaper hos en kristen ledare som jag talade om i predikan var följande:

• Gå före (Göra själv först, inte bara peka åt andra.)
• Osjälvisk kärlek (Det handlar inte om att själv bli bekräftad. Det handlar om att älska människor)
• Karaktär och Smörjelse (De två hör ihop, annars fungerar det inte)

Smörjelse= En påtaglig närvaro av den Helige Ande i en människas liv.

Hur blev det med den i förra bloggen utlovade utmaningen? Den kommer nästa blogg

Allt gott önskar

Mats Pastor.